Putsch

Jag erinrar mig en scen ur "Så som i himmelen": en ölkällarkupp, lovprisandet av den harmoni som utgörs av att alla har hittat sin ton i den norrländska folkkroppen. Slutligen också slutscenen där alla sjunger så välbekant att det bara är att stämma in. Igenkänning som det ultimata måttet på konstens värde. Den rastlöse konstnärssjälen som äntligen får en kör att dirigera. Grattis Polen - för att parafrasera en känd reklamfilm. Nu ska jag sova i mitt rättfärdiga rättshaveristiska mörker - livsrummets fultjack - tomheten.