Tänkte för ovanlighetens skull ge ett boktips (gick inte bra att länka till libris...). Jag ska dock inte försöka mig på en recension. Tror knappast att man behöver vara intresserad av varken Hodell eller Ekelöf för att uppskatta denna. Nåväl, ni får helt enkelt lite på mitt goda omdöme.

Enkel Efyran

Idag har jag flyttat mitt bohag norrut. Vid Hästbo, nära Dalgränsen som lägligt no ligger närr dalgränsen (Gästrikland) såg jag en Zetor, ännu en i trakten av Njurunda. Söder om Härnösand längs europaväg fyra mötta jag även en Ursus. Good night and good luck!

Att begå självkritik

God afton. Efter att ha läst min förra bloggpost en gång till så har vissa tvivel väckts. Jag tänker då på den sista meningen, om samhällets fundament. Denna mening borde istället formuleras som tragedins död, den totala identifikationen med samhället.

Postmodernt mörker

Som en löpeld sprider sig längtan efter rödfärg. Vad som förefaller vara en strid mellan varghatare och den fyrfotades tvåfota vänner har många fler aspekter. Någon naturlighet och orörd natur är det löjligt att tala om. Kallhyggena vandrar som gräshoppssvärmar. Mellan byn där jag växt upp och närmsta bruk, en sträcka på halvmilen, var skogen skövlad redan på 1700-talet. Även innan stenkolet skulle vapen gjutas. Här ska nu ett grönt paradis breda ut sig, fyllt till bredden av namngivna djur. Nog om dessa saker. Frågan gäller inte alls vad som är naturligt eller ej. Att parasitera på förmoderna fenomen är mer än heminredning och turistindustri.

På samma sätt som en framforskad släkthistoria alltid är osann är sökandet efter ett hus med "en historia" bara en morbid föreställning om tidigare, än mer orättvisa, samhällsformer. Den historia som många tvångsmässigt lockar ur sina döende mor- och farföräldrar kommer de aldrig vara en del av. Att höra om statarlängor, barnhem, disponenter och patroner när det egna självbedrägeriet. Tävlan om att vara född fattig slutar med att alla förlorar. Och slutligen, för varje krogslagsmål som blir en polissak urholkas samhället i sina fundament.

Medialandskap

Allians och axelmakter?

Förtydligande

Lex Luthor vann valet. "Save me Superman".









Det hela antar absurda proportioner då sökandet efter en Stålman visat sig lönlöst. I dagens Västerbottens-kurir så finns dock hopp. Nåväl, nog om valet. Jag nämnde i min förra blogpost traktor-spotting i vindeln, detta va vad som sågs:















Visserligen ett anspråkslöst antagande. Vidare vill jag förtydliga ett tidigare inlägg som behandlade just traktorer, poängen var att det är skillnad mellan östtysk datateknologi och östeuropeisk traktorproduktion. Brukar ibland se en Valmet kryssa runt i stan.

Grattis Sverige!

Traktor-spotting i Vindeln idag, såg två Zetor. Valet blev om möjligt värre.

Sex och våld (i bilder)

Många saker är svåra att reflektera över, man liknar det gärna med trebenta hundar (svårt att låta bli att titta). En sådan sak är kvinnor med vapen. Utan att lägga några ytterligare värderingar i det så är det vansinnigt fascinerande. Hursomhelst så kan man (om vi hoppar förbi de traditionella begreppen som kanske skulle kunna användas) se ett mönster i den flora av bilder som man kan finna på internet. Den första är reklambilden, det vill säga kvinnor som liksom i bilreklam poserar lättklädda med det nyaste inom automatkarbiner.

För att gå vidare till de politiska bilderna, som ofta, åtminstone i den nordamerikanska kultursfären behandlar rätten att bära vapen.

Ja, det blev några bilder. Det finns helt klart även andra minst sagt osmakliga genrer, kvinnor som poserar nakna framför döda, mer eller mindre exotiska, djur. Men min favorit i genren är ändå Russ Meyer.

Peace Love!

Centerparti i kris

Länge har jag inbillat mig att det längs dalälvens strandbrinkar frodas någon underlig disposition att införskaffa traktorer vars fabriker legat öster om den så kallade "järnridån". Detta absurda antagande har kommit på skam men jag har istället upptäckt en annan snedfördelning. Då jag sökt till-salu-annonser för traktorer av märkena "Zetor", "Ursus" och "Belarus" så återfinns inte alls några säljare i mina hemtrakter, det vill säga Västmanland. Min första hypotes föll också på skam: den lösa associationen att Västmanland skulle ha den största medelarealen per jordbruk i Sverige och således vara rikets kulaker. Detta stämmer inte (även fast jag vill minnas att jag någon gång blivit intutad detta), Sörmland leder numera denna liga på närmare 65 hektar per jordbruk (2003). Dessa antaganden gäller självfallet endast de södra delarna av landskapet från vilka de norra delarna skiljer sig väsentligt, kanske främst dialektalt. Utifrån dessa annonsökningar kan en dock se en tydlig överrepresenation för länen norr om Dalälven och de mindre befolkningstäta delarna av Svealand i fråga om ovannämnda traktorer. En liten lätt genomgång jag fått lära mig låter gälla att den vitryska (tidigare sovjetiska men också fortfarande en av världens större traktorproducenter) Belarus är den lite mindre varianten, Ursus (Polsk) den kraftigare och Zetor (Tjeckisk) den lite mer förfinade. Detta är givetvist en vulgärisering då jag nämner fabrikörerna som om de vore modeller. Nog om detta!

För att slutligen försvara relevansen i denna bloggpost så måste fascinationen i ämnet förstås i att jag alltid förknippat traktorer med märken som John Deere, Fiat, Volvo BM osv. Man höjer helt enkelt på ögonbrynen när man ser en vitrysk traktor (vilket händer allt oftare). Den insinuanta ton jag använt då jag skriver om sveriges kulaker är givetvis något skämtsam, vem väljer efter märkets associationer när det gäller så dyra varor om inte stockholmare. Konsumtionsvalspolitik är ingen vänsterfråga. Dubbla negationer på er alla!