Centerparti i kris

Länge har jag inbillat mig att det längs dalälvens strandbrinkar frodas någon underlig disposition att införskaffa traktorer vars fabriker legat öster om den så kallade "järnridån". Detta absurda antagande har kommit på skam men jag har istället upptäckt en annan snedfördelning. Då jag sökt till-salu-annonser för traktorer av märkena "Zetor", "Ursus" och "Belarus" så återfinns inte alls några säljare i mina hemtrakter, det vill säga Västmanland. Min första hypotes föll också på skam: den lösa associationen att Västmanland skulle ha den största medelarealen per jordbruk i Sverige och således vara rikets kulaker. Detta stämmer inte (även fast jag vill minnas att jag någon gång blivit intutad detta), Sörmland leder numera denna liga på närmare 65 hektar per jordbruk (2003). Dessa antaganden gäller självfallet endast de södra delarna av landskapet från vilka de norra delarna skiljer sig väsentligt, kanske främst dialektalt. Utifrån dessa annonsökningar kan en dock se en tydlig överrepresenation för länen norr om Dalälven och de mindre befolkningstäta delarna av Svealand i fråga om ovannämnda traktorer. En liten lätt genomgång jag fått lära mig låter gälla att den vitryska (tidigare sovjetiska men också fortfarande en av världens större traktorproducenter) Belarus är den lite mindre varianten, Ursus (Polsk) den kraftigare och Zetor (Tjeckisk) den lite mer förfinade. Detta är givetvist en vulgärisering då jag nämner fabrikörerna som om de vore modeller. Nog om detta!

För att slutligen försvara relevansen i denna bloggpost så måste fascinationen i ämnet förstås i att jag alltid förknippat traktorer med märken som John Deere, Fiat, Volvo BM osv. Man höjer helt enkelt på ögonbrynen när man ser en vitrysk traktor (vilket händer allt oftare). Den insinuanta ton jag använt då jag skriver om sveriges kulaker är givetvis något skämtsam, vem väljer efter märkets associationer när det gäller så dyra varor om inte stockholmare. Konsumtionsvalspolitik är ingen vänsterfråga. Dubbla negationer på er alla!